Jag såg Amanada Jenssen igår och en tanke slog mig – hur har hon lyckats slå sig fri från Idol-bojorna? Ty för er som ännu inte har hänförts av denna Lundatjej är det hög tid att göra det och för er som fortfarande lever i föreställningen att hon är ännu en produkt av Idolfabrikens stora maskinieri, snälla tänk om. I Sverige finns det bara en annan artist som har lyckats med det Amanda har gjort, nämligen Robyn som gick från en tuggumipop-stjärna till att bli drottning av electro-pop. Amanda Jenssen övertygade Idol-juryn med låten ”That’s All Right, Mama” framförd i Elvis-tappning med raspig röst och akustisk gitarr, så långt från alla andra deltagarna man kunde komma. Hennes framförande av ”Suspicious Minds” kommer för alltid vara en svensk klassiker.

Men för att svara på frågan; hur lyckades hon skapa något eget? Svaret är lika enkelt som det är komplext. Hon har talangen, hon kan det där med låtskrivandet och hon har valt rätt samarbetspartners (Pär Wiksten sångare i The Wannadies). Hon vågar ta risker och göra musik som inte förväntas av henne. Särskilt inte med tanke på hur hon kom in i strålkastarljuset. Dessutom vårar hon sin image på ett ypperligt sätt. Hela 50-tals jazzutseendet går rätt igenom under hennes spelningar, från hennes eleganta kläder, till kompbandets oklanderliga utseende och till och med en röd neonskylt med texten Happyland inramat så att den lika gärna kunnat höra hemma i en rökig bar i New Orleans.

Kort sagt har Amanda Jenssen lyckats med bedriften att skapa ett nytt sound och därmed charmat en ny publik än den som skapades under Idol-cirkusen. Hon kommer till årets Siestafestival och jag kan direkt lova er en spelning som ni sent kommer att glömma.