När man var yngre var sommaren en enda lång ledighet från början av juni till mitten av augusti, en evighet av sol, bad och absolut noll skola. En bit upp i skolåren var det dags för sommarjobb för att dra in lite extra slantar, men ändå rätt avslappnat.

Men sen...

Undertecknad fick nämligen för sig att börja plugga på högskola. Gott så, men eftersom flyttlasset gick 30 mil från föräldrahemmet ställdes Stefan inför ett helt nytt faktum: på sommaren får man inga CSN-pengar, men räkningarna kommer ändå. Okej, nu måste det sommarjobbas! 

Men det gick ändå alldeles utmärkt att åka på festival, på något sätt fick man ihop ekonomin tillräckligt - även om det blev en hel del blodpudding och nudlar på vägen. 

Nu är läget dock ett helt annat - nu måste man räkna semesterdagar! Några dagar kring jul och nyår för att koppla av totalt, kanske en solresa (där går fem dagar direkt) och så måste man ju hälsa på släkten ute i landet. 

Men.. alla festivaler då? 

Det är nu ångesten börjar. Många roliga festivaler, många ledig dagar (för man kan ju inte komma samma dag festivalen börjar), många måste-se-artister på varenda festival... Men inte så många semesterdagar. Vilka festivaler måste man åka på och vilka måste man, hemska tanke, välja bort? 

För min del låg Siesta aldrig i farozonen. Jag menar, Thåström! 

Så barn, njut medans tid är! Snart sitter ni också med lönespecen i ena handen och kalendern i andra medan ni surfar runt och jämför artistutbud... ;)