Som så många andra är jag lite nostalgisk när det gäller festivaler man har varit på. Vissa låter ju armbanden sitta kvar och bilda en icke föraktfull samling efter några år, men så ball är inte jag... Men nästan!

Framförallt inte efter några års festivalande då jag fick en bra kontakt hos en huvudsponsor som försåg mig med backstagepass till Hultsfred - sweet! Men då var det inget tygarmband längre, då blev det ett knallgult av plast. Kanske inte lika imponerande bland de icke invigda att ha ett gäng såna på armen?

Men nu har jag börjat komma upp mig ordentligt i hierarkin på festivalerna! På sistone har det varit ett laminat runt halsen, alltså en inplastad lapp som berättar vilka områden ägaren har tillträde till på festivalen. Lyckan var fullständig när det stod "Access All Areas All Days" på ett i Borlänge i somras. ;)

Så min lilla samling här hemma börjar bli lite tjusig faktiskt. Kan man inte skryta om något annat kan man alltid dra till med det!

Men vissa ska ju alltid vara värst. En polare lade ut en bild på Facebook nyss, med sådär ett femtiotal laminat och kommentaren "alla fick inte plats på bilden"... Fast så är han ljudtekniker också och de ska ju alltid vara värst. Spelar de inte högst så har de flest högtalare eller störst mixerbord. 

Eller flest laminat...