2003 var året det starta. Som en varm vind som sveper in över land och som lika snabbt försvinner med ett sådant eftersug att man inte kan varken glömma eller sluta drömma om det som kommer nästa år. Jag var själv en av dem som tvekade, som verkligen undrade om detta var något för vår förening? och om detta var något för Hässleholm? . Jag hade fel och detta gör mig lycklig. För tänk om allt tagit slut efter dom första åren och vi i dag inte haft denna fest att se fram i mot.

Mitt namn Är Andreas Svensson och jag hade tänkt blogga här på hemsidan om allt mellan himmel och jord, mest Siesta så klart men lite andra tankar och känslor om livet är det väl tänkt.

I dag onsdag är det en dag kvar till vårt första riktiga stora bandsläpp och känslan av att festivalen är på ingående har börjat sprida sig ordentligt i min arma kropp. Som barn kvällen före Julafton undrar nu folk om deras önskningar kommer gå i uppfyllelse eller om det dom önskat bara kommer att för bli just det, en dröm ett hopp som aldrig blir av. Man undrar om siesta ska fortsätta att utmana genom helt galna bokningar eller om det där lilla indie bandet som man älskar över allt annat kan dyka upp som gubben i lådan. En bra mix av gammalt och nytt av stort och smått det precis det som gör Siesta till vad det är. Sveriges bästa och mest gemytliga festival som tilltalar både gammal och ung.