Det är med vemod i hjärtat som jag berättar att detta blir mitt sista blogginlägg för demo-gruppen. Ikväll kommer vi ha vårat sista möte då vi kommer sammanställa våra 20 förslag att skicka till festivalgeneralen, äta gott och tänka tillbaka på en alldeles underbar tid.

I fortsättningen kommer jag blogga om festival-längtan, min re

Jag såg Amanada Jenssen igår och en tanke slog mig – hur har hon lyckats slå sig fri från Idol-bojorna? Ty för er som ännu inte har hänförts av denna Lundatjej är det hög tid att göra det och för er som fortfarande lever i föreställningen att hon är ännu en produkt av Idolfabrikens stora maskinieri, snälla tänk om. I Sverige finns det bara en annan artist som har lyckats med det Amanda har gjort, nämligen Robyn som gick från en tuggumipop-stjärna till att bli drottning av electro-pop. Amanda Jenssen övertygade Idol-juryn med låten ”That’s All Right, Mama” framförd i Elvis-tappning med raspig röst och akustisk gitarr, så långt från alla andra deltagarna man kunde komma. Hennes framförande av ”Suspicious Minds” kommer för alltid vara en svensk klassiker.

Men för att svara på frågan; hur lyckades hon skapa något eget? Svaret är lika enkelt som det är komplext. Hon har talangen, hon kan det där med låtskrivandet och hon har valt rätt samarbetspartners (Pär Wiksten sångare i The Wannadies). Hon vågar ta risker och göra musik som inte förväntas av henne. Särskilt inte med tanke på hur hon kom in i strålkastarljuset. Dessutom vårar hon sin image på ett ypperligt sätt. Hela 50-tals jazzutseendet går rätt igenom under hennes spelningar, från hennes eleganta kläder, till kompbandets oklanderliga utseende och till och med en röd neonskylt med texten Happyland inramat så att den lika gärna kunnat höra hemma i en rökig bar i New Orleans.

Kort sagt har Amanda Jenssen lyckats med bedriften att skapa ett nytt sound och därmed charmat en ny publik än den som skapades under Idol-cirkusen. Hon kommer till årets Siestafestival och jag kan direkt lova er en spelning som ni sent kommer att glömma.

För många år sen när jag var ung då slog ett band vid som hette Teadybears STHLM igenom. Jag gick runt med hårspänne i håret på samma sätt som bandmedlemmarna gjorde. Frågan är om man skall ha hårspänne i håret på SIESTA också!
Nu kommer en liten vädjan! Snälla Snälla Siestas bandbokare boka Yeasayers till festivalen!
 
Puss och Kram 
 
Daniel Ekerot - musicstage.se
 
 

Hej.

Idag är det tisdag och vi är åter på Markan efter en fantastisk helg i Malmö och Köpenhamn.

Fredagen spenderades på Babel i Malmö i sann after-work-anda och sköna liveakter visade vad de gick för och samtalen om festivalen gick varma i oss alla..

Och i lördags dansade vi på ett ställe som heter Huset i det underbara Köpenhamn och även där var responsen helt otrolig! Vi hade liveakter som körde järnet på två våningar och atmosfären bara pumpade ut festivallycka..

Älskade fina ni, det var så jävla gött att träffas och peppa ihop

Två redigt bra kvällar

OCH GRATTIS TILL ER SOM VANN BILJETTER TILL FESTIVALEN!

Alltså dethär med den numera ständigt återkommande vårkänslan. När man sitter på produktionskontoret uppe på Markan och man känner hur solen värmer in genom fönstret så påminns man inte bara om att det känns skönt mot huden utan också om att:

1) Det börjar äntligen bli dags för oss att få SLIPPA all denna snön som har mörklagt våra sinnen ALLDELES för LÄNGE. (Don't get me wrong, snö ÄR väldigt vackert att titta på.. Men inte längre, nu är det hög tid för att värme och sol)

2) Man börjar se människor ta sig ut från sina bon och aktivera sig utomhus - denhär utomhushypen är alltid lika ljuvlig att skåda, då när alla börjar klä sig somrigt fastän det fortfarande är för kallt och alla drabbas av ytterligare en snorperiod i sina liv som egentligen är jävligt onödig men där man ändå behåller optimismen - för eftermiddagskaffet SMAKAR MYCKET BÄTTRE om man får dricka det utomhus. Jag har nog aldrig längtat så mycket efter att påta i en trädgård som nu (fastän jag har bott i lägenhet i större delen av mitt liv och aldrig egentligen varit trädgårdstjejen fastän det är sjukt mysigt) fast det säger jag nog varje år vid denhär tiden. 

3) Riders från artister börjar trilla in, och på artistproduktionen (där jag i huvudsak är praktikpositionerad) formas varje dag ytterligare ett snäpp närmare festivalen. 

Det känns märkligt som fan att festivalen bara för några veckor sedan kändes rätt långt borta. Nu är det brännhett - helt crazy, enligt min mening. Men det är en sanslöst skön känsla när adrenalinet strömmar till av bara tanken och det liksom spritter i hela kroppen av glädje. Festivalen är snart här, people!

Siestaholic? You bet.

Puss

Carro

 Hej allesammans!
 
Jag vill uppmana alla att prova blogga här på siesta-bloggen! Jag menar... erkänn att ni är förvirrade... är det vinter eller är det vår? I Stockholm har det vart kanon väder ett tag nu och idag så började det ”såklart” snöa bara för göra allt ännu mer förvirrat... 
 
Men att sitta och skriva ett inlägg såhär varannan vecka, ger verkligen enorma vårkänslor!
Se det som en upptrappning inför sommaren, skriva ett inlägg då och då och bara få känslan av att festivalen (studenten för min del) närmar sig med enorma kliv! 
Det kanske kan jämföras med en enorm julkalender, men som trappar upp för sommaren istället för julen! 
 
Prova det! Det gör skillnad och jag tycker faktiskt inte att det är så sorgligt att det snöar i Stockholm, då det bara är 9 veckor kvar till sommar-kickoffen... Siesta festivalen!
 
/Karim - musicstage.se