Jaha, då var vi här igen... vi möts ännu en gång vänner.

Vad händer då? Jo, Kent är på turné och jag skall se dem på torsdag och söndag i Göteborg, på "arenan" jag hatar mest av alla, nämligen Lisebergshallen.

Lisbergshallen är dålig på väldigt många sätt, och jag tänker inte gå närmare in på några sätt nu, ni får helt enkelt nöja er med att jag hatar stället, helt utan vidare.

Snart är mars slut, och sen är det inte helt oväntat april månad. Gillar ni april  månad? Det är faktiskt min favoritmånad tror jag, den och augusti. Jaha, tänker ni, varför gillar hon april månad så himla mycket då? Jo, enbart på grund utav den framställs i Håkans låt "aprilhimlen" (eller "minnen av aprilhimlen" som icke-inbitna Håkanfans kallar den).

Var det någon av er som var Håkans spelning på Lisebergshallen (ja, nu har vi den jävla hallen igen...) 2001, den som var i December, Timo och hela Göteborg hade sån sjuk feber. I alla fall, det kan ha vart den bästa Håkanspelningen någonsin. Den och Hultsfred 2005. Håkan har aldrig vart speciellt bra efter 2005 tycker jag.

Scandinavium 2008, när han precis släppt tro och tvivel, var bra, riktigt bra, men aldrig till nivån 2001. Håkan börjar kanske bli för gammal, mogen och bra på ett helt annat sätt. Jag är i alla fall glad att jag fick uppleva Håkan i sjömanskostym, när han fortfarande älskade att stå på scen.

Vilka är era bästa konsertminnen med Håkan? Vilken ÄR egentligen hans bästa låt? Livsviktiga frågor vi förmodligen aldrig kommer att få ett enat svar på...

Idag är det sista dagen på min bästa månad, och imorgon är det dagen som är namnet på en av Almedals bästa låtar, nämligen första måndagen i mars.
 
Jag lovade i mitt gamla inlägg att presentera mig själv lite, och here we go:Mitt namn är Therese, och mitt efternamn är sjukt ovanligt. Mitt i särklass största intresse är just musik, och eftersom jag är lite av en åsiktsmaskin så passar det ju mig ganska bra att skriva och tycka om just musik. När jag inte tycker och tänker om musik, så pluggar jag musikjuridk och sysslar jag med politik på en ganska aktiv nivå. Jag är också manager för bandet Ape Rape Escape, som bloggar för just musicstage.se
 
Fortsätt gärna att lägga till art
ister på spotifylistan jag postade förra gången.
Nästa gång vi hörs hoppas jag att snön är borta och att solen skiner lite mer på oss.
 
Kram,
Therese

Februari, och festivalsommaren har aldrig lyst så klart med sin frånvaro som just nu. Det är ganska svårt att visualisera sig att det går att sova i tält, utomhus i det här landet om man tittar ut genom sitt fönster just nu, ett laget med 80 centimeter snö (och i skrivande stund)  nio minusgrader.

Jag vet att jag inte är ensam om att längta tills den tiden på året när man kan dansa en helt natt, i converseskor med hål i, jeanshorts och håret i en rufsig tofs.
Festivaltider. Tider som innefattar det bästa här i livet; dans, fest, musik och goda vänner. Svettas och trängas framför en scen, andas i damm från den lite för torra marken man delar med typ tiotusen andra människor som är lika peppade på att se samma  stora artist som du själv och dina bästa vänner. För att sen krypa ner i en iskall sovsäck, i ett lika iskallt tält, lägga huvudet på en fuktig kudde (om du nu vart så ambitiös och tagit med dig en kudde) och tänka att du aldrig vart mer sugen på din egen nybäddade säng. Snurrig i huvudet av alla intryck och tankar somnar du och vaknar ungefär varje halvimma för att det är så sjukt obekvämt.

Så, varför utsätter man sig för det är varje år? Jag vet varför jag gör det. Även om jag  varje gång jag är på festival tänker "detta var sista gången" ett par veckor senare så  befinner man sig i en brassestol, i gassande solsken (förhoppningsvis) och bläddrar i festivalbladet och gör upp en plan för vad som förhoppningsvis skall bli den bästa helgen i ditt liv.

Nåväl, för att bli lite mera pepp, så har jag satt ihop en liten lista med de band jag absolut inte tänker missa på siesta 2010, och självklart har jag gjort den öppen, så att ni också kan lägga till era favoriter.

Nästa gång vi ses skall jag berätta om mina festivalskor. (Och presentera mig själv.)

Kram,
Therese