Loney Dear gör musik som det är svårt att värja sig mot, arrangemang som lägger sig som en tät ryamatta i huvudet och ger ett behagligt tunnelseende. Det kallas kammarpop och efter år av självutgivning, klippande och klistrande nådde tillslut Loney Dear in i hjärtat på indie-eliten och dörrarna blev lättare att öppna.

Det finns ingen tvekan om att detta bara är början, för har man väl börjat älska Loney Dear tar kärleken aldrig slut...